Dag 2 utan ångestdämpande
Kategori: Allmänt
Men samtidigt så känns förändring möjlig, jag skulle kunna ändra och förbättra mig, bli någon annan.
Eftersom jag kan känna min själ skava så är de också möjligt att tro att de finns något annat oförklarligt precis utanför min räckvidd. Någonslags oförklarlig kraft som kan ta mig bort, bytta dimension till en där jag bara är instället för att försöka vara.
Boken jag läser känns mer levande och inspirerar mig att skriva något jag inte känner för på ett år. Måste jag äta min medicin? Kan jag inte bara vara jag lite till. Men jag vet att de inte går för när allt skaver och är obekvämt så vill jag vara elak mot alla. Mot min sambo och alla som kommer för nära får alla känna hur mitt vassa skelett skär och river dem när ord lämnar mina läppar och de känns bra. De vassa är bra och jag lever. Jag finns de finns smärta och jag överlever inte längre jag lever.
I mon ska jag börja med min nya medicin jag känner mig busig och vass i dag. Oövervinlig.
